Polygoner är grundläggande för 3D-modellering.
Alla polygoner formas där minst tre hörnpunkter och kanter förs samman för att bilda en sluten form. Tre hörnpunkter, eller punkter, bildar en triangel. Fyra ger en fyrkant. Det är branschstandard att använda enbart trianglar och fyrkanter i ett nät i största möjliga utsträckning. Det finns en term för polygoner som har fler kanter än fyrkanter: de kallas N-Gons och bör undvikas eftersom de riskerar att leda till artefakter i texturer och material.
Genom att förstå vad en polygon utgörs av blir det enklare att manipulera och redigera dem i samband med modellering. Låt oss ta en närmare titt på delar av en polygon och var de passar in i en 3D-modells nät.
En hörnpunkt (vertex) är den punkt där två kanter möts och förenas. Om du flyttar positionen på en hörnpunkt påverkar du också samtidigt positionen för de två kanterna.
En kant visas i modelleringsprogram som en linje. En kant har två hörnpunkter, en i varje ände. När minst tre kanter förenas i sina hörnpunkter bildas en polygon: en triangel.
En yta är den platta 2D-form som bildas när en polygon formas. I många polygonmodelleringsprogram kan du markera en yta specifikt och ändra position på den när du redigerar nätet. Om du flyttar ytan flyttar du förstås samtidigt de kanter och hörnpunkter som den är formad av.
Skillnaden mellan högpoly, lågpoly och retopologi.
Vad gäller polygonmodellering finns det några centrala branschtermer du behöver ha koll på.
I många branscher är det önskvärt att ha 3D-modeller med ett litet antal polygoner. Ofta används termen lågpoly för att beskriva en modell som inte bara består av ett litet antal polygoner, utan också har ett nät som har omskapats eller optimerats för att minska antalet polygoner.